Lungt

och skönt är det på morgonen när Alexander har lov. Kalle har sovit över här inatt och dom ligger och snarkar ikapp där nere. Benjamin vaknade till vid sju, men sen så somna han om igen, så här är alldeles tyst. Jätte skönt, och lugnt! Jag njuter..

Jag saknar min kille, jätte mycket faktiskt. Det där med att vara ensamstående känns inte lockande alls.. Tanken har ju flugit förbi någon gång då och då, hihi.. Men jag vill vara med min Björn. Att han ska vara frisk, vara hemma så vi kan sitta och prata, planera hur vi ska ha det när vi flyttar, skälla på folk på TV, slåss om disken, att jag inte plockar undan, att han låter arg, ni vet alla dom där vardagliga sakerna.. Saknar det..